Det svenska uttrycket, liksom dess tyska förebild ”einem die Stange halten” har enligt Svenska Akademiens ordbok två olika ursprung, med från början lite olika betydelse. I det första fallet avser stången en lans eller motsvarande, och uttrycket bygger på att första ledet i en äldre stridsordning hade lansar som vapen som de höll mot fienden — och så länge de höll fienden stången kunde fienden inte ta sig framåt. Det andra fallet bygger på att skiljedomaren vid en medeltida tvekamp skilde de stridande åt med en stång när den ena parten gav upp och förklarade sig övervunnen. En numera utdöd variant av det uttrycket var ”hålla stången rätt emellan (två personer)”, med betydelsen ’medla på rätt sätt’.